På min fältstudieplats så tycker jag att naturkunskapen har en givande roll. Överallt kan jag se något som kan kopplas till naturvetenskapen. De har årstiderna uppsatta, de pratar och tar reda tillsammans med barnen om vad som kännetecknar till exempel den årstiden som är. De har mycket böcker och fakta böcker som barnen lätt kan titta i och få mer kunskap. De har mycket bra och konkret material som jag anser gör det tydligt för eleverna olika fenomen. De pratar om jorden, hur den ser ut, består av med mera. De källsorterar och barnen få följa med och se vad som händer och hur man slänger skräpp med mera. Detta tycker jag är mycket bra :) Även på min skola som jag är på så får barnen arbeta med naturen och tänka på hur man beter sig och så vidare. En dag i veckan är de ute i naturen och lär sig. Varje dag så slänger de frukten i en kompost, de sorterar papper med mera. De är mycket ute och på deras skolgård har de växter och höns som en klass i veckan ansvara för. Här tycker jag det blir tydligt för eleverna hur saker och ting fungerar och hur vikigt det är att värna om miljön samt så får de ett ansvars tänkande!!! Tummen upp för detta :)
Jag ser vikten av att som pedagog medvetandegöra för barnen/ eleverna hur deras handlingar påverkar miljön och vad det kan bli för konsekvenser. Men det kan bli ett problem när många människor är inblandade och ingen känner att dess handlingar har någon betydelse i det stora hela och vi ser inte alltid konsekvenserna av att vårt eget handlande. ”Genom att eleverna tidigt blir bekanta med tekniken, genom att de får lära sig hur tekniken fungerar, kan man motverka att det uppstår en klyfta mellan allmänhet och experter. Lika viktigt är att eleverna blir medvetna om de hot mot miljön och människor som vi står inför idag. De kan då själva komma att lämna bidrag till ett humanare och miljövänligare tekniksamhälle” (Ginner & Mattsson 1996, s. 87). Jag har samma åsikt som Andersson (2008) som menar att man bör hitta en balans mellan en realistisk beskrivning av miljöproblemen men även att alla kan göra något åt det. Jag tycker också att man som pedagog utgår i det lilla som sker i barnens vardag som till exempel vad som händer när man slänger ett bullpapper i naturen och utvecklar det där ifrån tillsammans med barnen/eleverna.
I lärarens handbok (2006) står det under läroplanen för förskolan (Lpfö98) att förskolan skall sträva efter att: ”Utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturenskretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen, liksom sitt kunnande om växter och djur” (Lärarförbundet, 2006, s 31).
Här har jag lite bilder från förskolan hur naturlig naturvetenskapen är :
Här är årstiderna och vad som kännetecknar dem som de har gjort tillsammans med barnen:
De arbetar aktivt med världen och hur jorden fungerar med mera:
De har faktaböcker så att barnen lätt kan titta i :)
Här har de den årstiden som är aktuell och tillsammans med barnen så tar de reda på¨fakta samt tillverkar saker som kännetecknas för den årstiden!
De har många olika spel, här e två fakta spel:
På förskolan hade de även fått en bra bok tycker jag från Ur. Den tog upp på ett intressant och roligt sätt om faktasagor om näradjur i närnatur. Den tog på ett lustfyllt sätt upp om hur naturen och djuren hade det i olika situationer och beskrev på ett bra sätt! Ett litet tips från mig! Utomhuspedagogik kan ju vara många olika saker och den som är ”ny” i världen kan få en storslagen nyhet om något fenomen till exempel. Ute får man lära sig att lyssna, iaktta och beskriva. Barnen anser jag behöver upplevelser och hjälp så att de kan uttrycka vad de ser och upptäcker.
Här e några kort från boken och från några delar:
Jag anser att naturvetenskapen och tekniken finns överallt omkring oss och det gäller att belysa, sätta ord på det och synligöra det både för oss själva och för våra barn och elever. Andersson (2008) belyser att barn bör få positiva natur- och teknikupplevelser redan i tidig ålder för att det sedan ska bli en naturlig del i barnens liv.
Kramar från Anna-Maria !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar