gruppens seminarium :)

Litteraturseminarium ”utgångspunkter i undervisningen”

Yoon och Onchwari (2006) lyfter att många lärare saknar tillit till sin förmåga när det kommer till undervisning i naturvetenskap. Lärare får lära sig vad de ska lära ut och inte hur de ska lära ut. Författarna menar att det är viktigt att veta hur de ska lära ut. Den traditionella undervisningen i naturvetenskap har förändrats från att memorera fakta till att praktisera ämnet. Ginner och Mattsson (1996) skriver att eleverna får träna både teori och praktik i tekniken. Något som går att relatera till Yoon och Oncwaris syn på naturvetenskap. Sjöberg (2005) poängterar också vikten av att koppla samman teori och praktik. Yoon och Onchwari (2006) menar att lärare bör ha kunskap inom dessa områden:
1. Kännedom om barns utveckling och lärande.
2. Kännedom om individuella skillnader.
3. Kännedom om sociala och kulturella kontexter.

Kännedom om barns utveckling och lärande
Som lärare är det viktigt att förstå barns utveckling som sker i olika steg enligt Piaget. Vi anser att det är viktigt att se utvecklingsstegen som en guide, då barn utvecklas i olika takt. Yoon och Onchwari (2006) menar att leken är det mest naturliga sättet för barn att lära sig på. Dokumentation fungerar som en bra del i undervisningen då vi tydliggör barns lärande före, under och efter lek. Detta maximerar lärandet.
Yoon och Onchwari (2006) påpekar vikten av att relatera undervisningen till barnens erfarenheter och intressen, men även att anpassa miljön så att den inspirerar och motiverar till att undersöka och utforska. Barn lär sig när de är aktiva och de är av deras natur nyfikna.

Kännedom om individuella skillnader
Yoon och Onchwari (2006) lyfter att de lärares ansvar att ta reda på hur varje individ lär sig bäst. Undervisningen bör anpassas så att alla sinnen stimuleras, på så sätt kan vi fånga samtliga elever. Sjöberg (2005) lyfter vikten av att behärska ämnet och att ämnet ska vara meningsfullt för eleverna.

Kännedom om social och kulturella kontexter
Börja med att engagera eleverna i det som finns i närmiljön, det gör lärandet mer meningsfullt (Yoon och Onchwari, 2006). Socioekonomiska faktorer, kulturella och mänskliga skillnader påverkar barns lärande. Ett barn i Afrika behöver annan kunskap än ett barn från Sverige.

”The 5 Es”
Yoon och Onchwari (2006) lyfter en undervisningsmodell som bygger på fem olika steg (Engagement, Exploration, Explanation, Elaboration, Evaluation). Dessa fem steg kan bidra till att elevernas nyfikenhet utvecklas. När elevernas nyfikenhet väcks så ställer de frågor som i sin tur leder till att de utvecklar en förståelse för närmiljön. Sjöberg (2005) menar också att nyfikenhet, kreativitet och fantasi främjas och stimuleras i naturvetenskapliga ämnen. Yoon och Onchwari (2006) menar att genom att arbeta med ”the 5 Es” utvecklar eleverna kompetensen att lösa problem. Ginner och Mattsson (1996) påpekar också vikten av att arbeta med problemlösning.
Vi kan se likheter mellan Yoon och Onchwaris (2006) sätt att beskriva ”the 5Es” med Sjöbergs (2005) naturvetenskap som process. Sjöberg menar att eleverna själva ska få vara forskare och hitta svar på sina frågor.

Att ställa frågor
Yoon och Onchwari (2006) menar att frågan i undervisningen är viktig i naturvetenskap. Det är viktigt att både elever och lärare ställer frågor. Läraren ska anpassa sina frågor efter elevernas utvecklingsnivå, de ska både vara utmanande och vägledande. Det kan även vara bra om eleverna själva försöker finna svar på sina frågor, genom ett undersökande och experimenterande arbetssätt. Eleverna ska kunna ta till sig kunskap och kunna använda den i olika situationer och sammanhang. Sjöberg (2005) skriver att genom naturvetenskapens metoder kan vi finna nya svar på nya frågor.